Nya Zeeland – del 2: Djurvälfärd – ett viktigt ämne

Författare: Vet. Åsa Lindqvist

En hel dag ägnades åt rapporter om forskning på djurvälfärd.

Det inledande föredraget ”The welfare of Sheep: No simple Matter” tog upp att även om djurvälfärd är vad djuren upplever, så påverkas vår uppfattning av politik, lagar, nationell och internationell policy, filosofiska och sociala aspekter. Djurrättsorganisationer och massmedia kan påverka djurskötsel. Detta har t ex hänt i Australien efter kampanjen mot mulesing (se nedan).

Ett sätt att förbättra djurvälfärden är att ta fram regler och instrument för att bedöma djurens välfärd vid gårdsbesök.

Veterinären kontrollerar baggarna. Observera baggen med bara en testikel! Foto: Åsa Lindqvist

Hurdana ser då djurskyddsreglerna ut i olika länder? I NZ har man fokuserat på att definiera effekterna av god djurvälfärd och inte på detaljerade regler för byggnader, skötsel etc. Detta beror på att fårproduktionen sker mycket extensivt i NZ , men också att den skiljer sig i olika delar av landet, att det finns olika produktionsinriktningar mm. Man fokuserar på grundläggande behov som tillgång till foder, vatten och skydd mot väder och vind. I reglerna finns ingen tidsgräns för hur länge djuren kan vara utan mat och vatten, utan man bevakar djurvälfärden med andra regler. Särskilda hänsyn ska tas vid lamning, till lamm och till nyklippta får i dålig kondition. Man måste snabbt ta hand om magra får och rekommenderas att hålla alla djur i god kondition.

Inom forskningen talar man om Quality Behaviour Assessment, dvs hur man kan poängsätta djurens kroppsspråk.  Detta har visat sig vara ett användbart och pålitligt instrument att mäta djurvälfärd på gårdsnivå och på olika djurslag. Poäng sätts utefter skalor som t ex uttrycker om djuret är nöjt/harmoniskt, avslappnat eller ängsligt, oroligt, flyktberett. I Storbritannien har man tittat på om poängen varierar och i så fall hur mycket under olika årstider, faser i produktionscykeln och om det finns samband med hälsa. Man har t ex sett att får som haltar visar tecken på nedstämdhet.

Även i Norge studerar man olika sätt att poängsätta djurvälfärden på gårdsnivå.

Klippning och ullhantering på en stor farm. Foto: Åsa Lindqvist

I Storbritannien har man tittat på korrelation mellan hullpoäng som man mäter utanpå kroppen och fettansättning inuti kroppen. Detta är viktigt för att undvika förluster i fårproduktionen och för att hjälpa de som tittar på förmodade djurvälfärdsproblem.

Den hullpoäng som man mätte på det levande djuret stämde bra med den faktiska muskel- och fettansättningen på det avlivade och flådda djuret. Andelen fett minskade linjärt för varje minskning av hullpoängen, men inte under hullpoäng 2. Under hullpoäng 2 kunde fett finnas kvar, även när fettinnehållet i benmärgen minskade.  (Avsaknad av fett i benmärgen är ett tecken på utmärgling.) Det betyder att kroppen kanske inte bryter ned kroppsfett även om djuret börjar bli utmärglat.

Mulesing av lamm i Australien gav stora rubriker i media för några år sedan. (Detta innebär att man skär bort hud på var sida om ändtarmen, på baksidan av låren. Huden läker ihop med ärrbildning som det inte växer ull på. Mindre ull – mindre träck och urin – färre fluglarver). Nu forskar man på alternativ för att bekämpa fluglarvsangrepp, som utgör en stor plåga för får i  NZ och Australien. Än så länge är mulesing det dominerande sättet, men man har börjat använda lokalbedövning vid ingreppet. Enligt förespråkare för fårindustrin i Australien har 70% av lammen blivit bedövade innan mulesing, trots att man inte får mer betalt för ullen från dessa lamm. Man har också sett i undersökningar att äldre lamm verkar vara mer tåliga för ingreppet än unga lamm, troligen pga att det blir förhållandevis en mindre hudskada på de större lammen.

Hit åker fåren rutschkana efter att de har klippts. Foto: Åsa Lindqvist

I Storbritannien har man studerat hur effektiv bultpistol är för att ge oreparabla hjärnskador och därmed döda djuret, och om det kan användas utan efterföljande avblodning. I Sverige anses bultpistol endast bedöva, och själva avlivningen sker med avblodningen. Studien gjordes på 489 får, tackor och baggar med eller utan horn. Man testade beteende och nervrespons på de skjutna djuren och undersökte hjärnorna efter avlivningen. Djuren kontrollerades var 20-30 sekund upp till 5 minuter efter skottet. Om de visade symtom på uppvaknande avlivades de direkt. 6 % av djuren visade tecken på att de inte fått tillräckliga hjärnskador. Det berodde i samtliga fall på att de inte hade blivit korrekt skjutna. De flesta av dessa var baggar med horn. Slutsatsen var att bultpistol är tillräckligt för att döda djuren under förutsättning att skottet placeras rätt och att ammunition och bultpistol är korrekt dimensionerade (gäller särskilt baggar med horn).

Det här inlägget postades i Utblickar. Bokmärk permalänken.