Nya Zeeland – Aotearoa

Text & bild: Åsa Lindqvist

Nya Zeeland (Nya Zeeland) ligger mitt emellan ekvatorn och sydpolen. Det består av öar varav de största är Nordön, Sydön och Stewart Island.  Maoriernas namn på Nya Zeeland är ”Aotearoa” som betyder ”Det långa vita molnets land”.

Bildtext: Sydöns alper

Detta är landet där regnskogar och bördiga slätter möter snöklädda alper, där björkar och tallar växer blandat med inhemska trädslag (Ti Kouka, Rimu, Rata, Kauri m fl), där sandstränderna kan vara kilometerlånga och den ena inte är lik den andra. Artrikedomen i floran är enorm, det finns många fågelarter men inte så många vilda däggdjur. Och det finns inga farliga djur – varken rovdjur, spindlar eller ormar! Landet är ungefär lika stort till ytan (knappt 270 000 km2 ) som Storbritannien och här bor ca 4 miljoner människor. Tre fjärdedelar av befolkningen bor på Nordön. Huvudstaden heter Wellington och ligger på Nordöns sydspets.
Bildtext: En av de vackra stränderna i Abel Tasman Park på Sydön

De första invånarna, maorierna, kom från de polynesiska öarna på 900-talet. Européerna kom dit i slutet av 1700-talet och förde med sig bl a får och getter. År 1840 slöts ett avtal med maorierna (”The Treaty of Waitangi”) som i princip innebar att Nya Zeeland blev en brittisk koloni. Invandringen ökade därefter enormt, från ca 2000 till 55-60 000  under de närmaste tjugo åren, och ledde till väpnade konflikter mellan maorierna och  européerna (”pakeha” på maori-språk). Maorierna blev ett minoritetsfolk som inte kunde fortsätta att leva enligt sin kultur. De fick problem med arbetslöshet, alkoholism, fetma, diabetes. Under de senaste decennierna har maorierna fått upprättelse. Jag märkte en stor skillnad på ”pakehas” attityd mot maorierna jämfört med 1989 när jag besökte Nya Zeeland första gången. Alla skolbarn får nu lära sig maoriernas språk, kultur och historia och på flera ställen såg jag nybyggda ”marae” – träbyggnader, ofta med vackra sniderier och dekorationer, som används för religiösa, politiska och sociala möten.

Nya Zeeland exporterade tidigare stora mängder livsmedel och den största delen gick till Storbritannien. När Storbritannien gick med i EG 1973 sökte de andra importörer.  Nya Zeeland gick in i en kris med bland annat hög arbetslöshet, hög inflation och indragna bidrag till jordbruket som följd. Många jordbruk gick i konkurs och sedan dess har fårantalet minskat från 70 miljoner till nuvarande 31 miljoner.

”Den goda fåraherdens kyrka” i Tekapo

Det här inlägget postades i Ingen kategori. Bokmärk permalänken.